vajbOnline

Som vanligt i framtiden, så är betor av olika slag ett hemskt bra sätt att avgöra om det faktiskt är nån poäng att spela ett visst spel, eller ej, framför allt när det gäller MMO:s. Efter att ha lagt en förhandsbokning på webhallen fick man i vanlig ordning tillgång till betatest, denna gång betaweekends, varav min första blev nu över helgen 17-20/7.

Hoppar över bilder i artikeln och lägger till ett galleri längst ner istället, i ordning.

Hade skallen med mig under testet och försökte fota lite funktioner som faktiskt fick en att lyfta lite på ögonbrynen, eller åtminstone haja till och tycka att det var en positiv grej i spelet, vilket säger rätt mycket då jag gick in i detta med inställningen att liret suger totalt, för vilket MMO med mycket fluffigull, änglar m.m kan egentligen vara vettigt? Ack så fel man kan ha.

Det märks snabbt i spelet att det inte är några stora problem att få pengarna att rulla in, då det är hundringar här och tusingar där, det är inte direkt som i vissa andra spel där man får kämpa för att få ihop till sitt första guld. Redan när man skulle köpa spells av Mage-trainern så gjorde man sig blank sånär som på 10K(ja vad hette valutan, K-nånting), så inkomsten är skapligt balanserad i alla fall.

Ett av dom trevligare funktionerna var den Privata Shoppen man kunde slänga upp. Detta har ju gjorts i nåt spel innan, vilket det nu är kommer jag inte ihåg, men här funkar det bra. Hade fått upp lite olika föremål, så då var det bara att lägga ut grejerna på försäljning i ett camp där jag stod medans jag var iväg och käkade en del. När man kom tillbaka var man en rik man, snudd på 10,000 rikare än innan matpausen. Hemskt smidigt även som köpare, fick tag i ett par fynd av dårar som inte kunde ta beltalt/var snälla mot omgivningen. I och för sig är det ju beta, så spela roll.

Questinterfacet var väl i samma anda som vilket mmo som helst, men dom har delat upp den röda tråden som följer karriären, ifrån de vanliga questerna man får ute i skogen av nån lirare som behöver få lite paddor stekta, och så vidare. Vidare så är det hemskt frikostigt med hjälp när det kommer till att leta på personerna/föremålen i questerna, då man kan använda “Locate” om man följer länkarna i questbeskrivningen och därefter få ut ett kryss på kartan. Skönt att kunna välja svårighetsgrad själv, dom som inte vill ha det så lättuggat tar och hoppar över Locate t.ex

Grafiken och miljön i övrigt får ett VG av mig, kanske lite väl fluffigt ibland för att vara den “onda” sidan som jag spelade, som vanligt, men vackert var det, hemskt detaljerat, bra effekter för att vara i starten av karriären.

När man kommit sig upp några levlar så börjar ens första spells få följdspells, så kallade Chains. Ens lilla fireball fick en extra instant burst medans ens första chill-spell fick en knockback efter sig, efter ett tag. Var inte alltför många mobs, som faktiskt tog sig fram till en efter man fått knockbacksen, likväl så blev det rätt lätt att hantera adds då man kunde roota ena en lång stund, medans man chillar och knockbackar en annan innan den blir till aska.

Bilden nedan från karaktärsskärmen säger allt om Magen, hemskt spännande klass, laddad med kräm! Det finns mycket ögongodis så här när man är ny innan man lessnat och det finns hela tiden saker att göra.

Man har ju självklart ett gäng craftingskills spelet igenom varav Collecting är den första som man får se till att skilla upp hela tiden så fort man ser en planta, eftersom det var rätt bra åtgång på dom, i början var det ett rent helvete att få upp dom första poängen då det nästan stod nån vid varenda en redan, men det lättade som tur var.

Fann efter ett feltryck på kartan även en overlaymap som man kan ha uppe. Har lite svårt att bestämma mig för om den är irriterande eller ej, kalla det ovana. Men så mycket som man har kartan uppe är den nog ett bra alternativ, det är ju ett himla springande hela tiden, i vanlig ordning.

Såg en liten kul grej medans jag var in på den goda sidan och provade en scout, dessa lirare gillar inte att bli blöta, så fort det började regna åkte ett palmblad upp som paraply. Lätt road kanske, men lite kul i kanten ändå. Värt att notera är förresten att man kan spela båda factions på samma server, om det nu håller i sig efter betan.

Det finns mycket cutscenes tycker jag och dom håller sig inte för att skicka ut en i Abyss för att smaka på omgivningen, så man vet vad man har att vänta sig, krig, vingar med mera.

När det kommer till transportmedel så kom man i kontakt med dom tre man har till hands, under dom tio första nivåerna. Dels punkt-till-punkt flygningarna som kostar en liten slant, dels långfärdsteleportern som kostar en större slant och sen efter L10, att flyga på egen hand vilket man snabbt märkte var förenat med livsfara när man såklart ska så högt upp som möjligt så fort man fått vingarna. Självklart tänkte jag inte på att det fanns en enminutstimer kopplad till flygandet, vilket medförde krashlandning.

Generositeten i början var slående då man slapp göra knappt nånting under L9 då ens trainer var bra sugen på att man skulle få sina vingar och gav en 72K xp (fritt val) om man ville hoppa direkt till 10 och bevingningsceremonin. Kände man att man inte hade gjort allt i starten ännu, så var det fritt fram att köra på.

I den första (kanske enda? vad vet jag) staden var det lätt att hitta (tack Locate) trainers, försäljare, questgubbar m.m och man fick ett varmt välkomnande i och med sin ceremoni för sina vingar. Det första man fick se i staden alldeles vid ingången var det massiva uppbåd med försäljare, man visste inte var man skulle börja.

Nåja… till slut så fick jag mina vingar och bokningen av betan kommer att ligga kvar, detta spel kommer jag att spela igenom en gång i alla fall, för 350 spänn så är det inte mycket att snacka om.